Noja och fördomar i Ljusdal kring hbtgi
Låt oss först börja med en definition som vi hittar på RFSL:s hemsida.
Hbtqi, ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner. (https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/hbtq/)
Det har länge funnits en norm i samhället att killar gillar tjejer och tjejer gillar killar, det är en utgångspunkt som är ganska allmänt etablerad. Den är givetvis fel. I alla tider har en signifikant andel av befolkning varit homosexuella eller bisexuella. Sedan har acceptansen för detta varit begränsad, speciellt bland kristna grupper som med bibeln i handen hävdat att detta är en synd och naturligt. Det har tydligen gud sagt i just den där heliga boken som skrevs av gud själv, eller ett gäng killar i dammiga tält för 2000 år sedan. Tyvärr har just de de som viftat mest med bibeln och skrikit högst varit de som haft makten i samhället under långa tider.
Lite andra fakta kring detta var att manlig homosexualitet blev lagligt i Sverige först 1944. Manlig homosexualitet bestraffades ofta med döden. Kvinnlig homosexualitet blev faktiskt olagligt 1864, innan dess var det tydligen ok för två kvinnor att ha sex med varandra. Anledningen var tydligen att de styrande (männen) inte trodde kvinnan hade någon sexualdrift. Just den detaljen säger rätt mycket om männen ifråga. Provade de någonsin att uppskatta, lyssna på och se kvinnorna i sin omgivning? (https://riksarkivet.se/homosexualitet-1700-talet)
Idag, år 2022, skulle man kanske tro att homosexualitet och andra sexuella identiteter är full ut accepterade och helt enkelt naturliga. Så är det inte. De kristna och givetvis andra religiösa samfund som muslimer etc, är på frammarsch. I USA har en radikalt konservativ majoritet i USA:s Högsta domstol börjat flagga för att nu kommer de att titta på kvinnors och homosexuellas rättigheter, läs ta bort de rättigheter människor faktiskt har dött för. I Sverige hörs liknande tongångar hos diverse högerpartier.
Men hur är det då här i Ljusdal? Tyvärr inte så bra. Faktiskt ren katastrof. Ljusdal briljerar återigen med att som vanligt vara sämst i ligan. En utredning som Niklas Larsson-Tiensuu genomfört i Ljusdals kommun kring just hbtgi och hur bra (eller dålig) kommunen är inom detta område gav en hel del svar som kan få vem som helst att sätta kaffet i halsen. Ljusdalposten skrev om detta den 9:e juni 2022. (https://www.ljusdalsposten.se/2022-06-09/politiker-storde-dragning-om-hbtqi-det-ar-pinsamt)
Den stackars Niklas är ganska tydlig i sitt omdöme av Ljusdals kommun. Han hade aldrig varit med om något liknande. Han blev känd som "bögen i kommunhuset" och när han rapporterade sina resultat i de olika nämnder satt våra folkvalde politiker och helt enkelt visade med all önskvärd tydlighet vad de tyckte och tänkte om Niklas och hans studie.
Så här skriver Ljusdalsposten:
- Det har varit öppet fientligt från flera förtroendevalda. Man har suttit med telefon och dator och spelat spel, förlöjligat, förminskat och ifrågasatt att det är ett ämne att diskutera, säger källan.
Men nu måste vi stanna upp lite och gemensamt försöka förstå vad detta innebär. Man har alltså öppet visat, inte bara sitt ointresse, utan sin fientlighet mot detta. Det är alltså de folkvalda politiker som röstats fram och ska företräda befolkningen i det styrande parlament som KF, KS och de olika nämnderna faktiskt är. Det som är otroligt är att ingen politiker har tvingats avgå eller förklara sig i pressen. Man är som vanligt tyst. Kanske resonerar man som vanligt med att: "de är egentligen hyggliga och jag känner ju dem".
Yttrande som: Vi har inget problem med bögar i Ljusdal, antingen håller de käften eller så flyttar de härifrån, har hörts.
Men är det bara våra folkvalda politiker som resonerar så här. Självklart inte. Våra politiker ger bara en röst för de värderingar som deras väljare har. Titta på skolan i Ljusdals kommun. Där måste lärare gång på gång ta upp värderingar, jämställdhet, respekt och acceptans för Ljusdals ungdomar som verkar tro att homosexualitet är en smittsam sjukdom. Ja, ni läste rätt. Det är på den nivån ungdomarna i Ljusdal befinner sig och det är alltså mer är 70 år efter att homosexualitet blev lagligt i Sverige.
Men vad är då anledningen till detta. Låt oss tänka efter lite. Varför är man så otroligt fördomsfull och full av egna rättfärdiga åsikter som man så villigt vill förmedla på så tydligt sätt som möjligt till sina medmänniskor. Eller som jag förstått det, till människor som man inte betraktar som sina medmänniskor.
Så låt oss ställa frågan, hur ser den genomsnittlige mannen ut i Ljusdals kommun? Troligen är det en riktigt karlakarl med jägarbyxor, keps och en stor snus innanför läppen. Han äger en överdimensionerad pickup, kör snöskoter på vintern och fyrhjuling på sommaren. Så fort det faller en snöflinga är han ute med en av alla sina maskiner, för maskiner har han gott om, man kan aldrig ha för många. Han är troligen en hejare på skruvdragare och kap. Sedan finns det en viss risk att det finns en hel del värderingar som kanske kan kännas lite udda om man inte härstammar från denna lilla kommun i norra Hälsingland.
En sak som är oerhört viktig här upp i södra Norrland är jakten, och med det menas jakten på älg och kanske björn. Den manliga jakten, jakten för riktiga karlar som kör snöskoter och skruvdragare. Jakten med stort J. Semester planeras utifrån jakten, pengar läggs på utrustning och tillstånd. Men framförallt är jakten en stor manlighetssymbol. "Sörlänningar" och annat pack kommer aldrig att förstå. De jagar mest i södern där det mest finns skräpdjur.
Samhörigheten i jaktlaget dokumenterat enorm och platsen ärvs från far till son. Mark med jakträtt ger en fribiljett in i jaktlaget och för de som inte har mark är släktskap eller vänskapsrelationer sedan barnsben den enda möjligheten att komma med i det mer eller mindre heliga jaktlaget.
Men vad händer egentligen där ute i skogen? Män som lever tillsammans i tre till fyra veckor varje år långt ute i skogen i någon jaktstuga. Det dricks, pratas och man visar upp sina vapen för varandra. Beundrar varandras studsare, kikarsikten och jakthundar. Riktiga män som kurar ihop med varandra där på natten när mörkret faller vid den varma och trygga brasan i en gemensam rädsla för skogens alla farliga djur, då främst vargen. Den där skräcken för vargen ska vi ta upp i en annan text.
Så är det där bögnojan har sitt ursprung? På samma sätt som att alla manliga fotbollsspelare är garanterat heterosexuella. Sedan visade det sig att fotbollsspelare är lika mycket homosexuella som alla andra. Självklart är det så, alla annat hade bara varit onaturligt. Det visade sig bara att machokulturen inom fotboll inte tillät homosexuella fotbollsspelare att komma ut. Dessbättre verkar det ändras, mycket tack vare några spelare som faktiskt stod på sig och vägrade förneka sin egen identitet.
Är det på samma sätt bland Ljusdals karlakarlar? Hindrar machokulturen några av dem att komma ut och bekräfta sin egna rätta identitet? Är de där veckorna varje höst det enda tillfället de kan leva ut sitt undertryckta rätta jag? Är det därför älgjakten är så helig och man är så stenhård i sina fördömanden resten av året? Vem vet, jag vet då inte men jag anar ugglor i mossen.