Föreningslivet i Ljusdal

De Skånska Landskapens Historiska och Arkeologiska Förening grundades 1866 då ett antal människor delade ett gemensamt intresse och ville utöva och utveckla intresset tillsammans med likasinnade. Läs mer här Det är ett exempel på att föreningslivet i Sverige har funnits väldigt länge i vårt land så det är en stolt tradition. Fritidsföreningar samlar intresserade och initiativrika människor i en gemenskap kring ett intresse. Många människor får chansen att prova på många och omväxlande aktiviteter utan att det kostar en förmögenhet i utrustning, träningstider, instruktörer med mera.

Idrottsföreningarna är en direkt orsak till våra starka idrottsliga prestationer på internationell nivå inom mer eller mindre alla idrotter. Vi är extremt duktiga på att suga upp talangerna vilket inte är så konstigt. Det är otroligt mycket som våra barn kan prova på även på en sådan här liten ort som Ljusdal. Dans, kampsport, fotboll, fiske med mera.

Föreningslivet är bra och något som vi alla måste slå vakt om, speciellt i dessa tider då de kalla högervindarna blåser så friskt genom vårt samhälle.

Ljusdals kommuns föreningsstöd delas ut till ett stort antal föreningar. 2020 var det 109 stycken, om jag räknat rätt, som fick stöd för sin verksamhet. Färila IF, Ljusdals ridklubb och Järvsö Ishockeyklubb var exempel på klubbar som fick en bra bit över 100 000 kr i stöd. Medborgarskolan Region Mitt fick 49 kr så det är lite olika. Alla dessa uppgifter finns hos kommunen, det är offentlig handling som det heter, Vem som helst kan ringa och begära informationen eller bara maila kommunens diarier på kommun@ljusdal.se. Läs mer här

Vad som krävs för att få ekonomiskt stöd till sin förening och därigenom lite hjälp för att kunna fortsätta med det som nu är förenings syfte kan man läsa om på kommunens hemsida. Det är varken komplicerat eller svårt att få stöd vilket jag personligen tycker är mycket bra. Du kan läsa om det här. Det måste bland annat vara en ideell förening, alltså drivas utan vinstintresse, vilket kanske är lite jobbigt för en moderat men för den övriga och lite mer sansade delen av befolkningen något som troligen uppfattas som bra.

Men tillbaka till de lokala fritidsföreningarna i Ljusdal och det där viktiga ordet "men". Syftet med en fritidsförening är kort och gott att man ska kunna syssla med något som är intressant och roligt. Det är bra. Sedan får man pengar som stöd från kommunen för att kunna göra det som man tycker är roligt. Det är också bra.

Den lokala skidklubben och fotbollsklubben får betydligt mer än den lilla biodlarföreningen vars fem medlemmar försöker hålla några bikupor vid liv trots att föroreningar, sjukdomar och klimatförändringar gör det till ett ganska hopplöst jobb. Kommunen hjälper också till med infrastruktur i form av skidspår, fotbollsplaner, mark etcetera för de lite större och populärare sporterna. Vilka som är populära brukar för det mesta vara gemensamt med vad de kommunala politikerna gjorde när de var unga och vad deras barn och barnbarn gör idag. Därav det givmilda stödet till bandyn, en i övrigt lokal företeelse som endast de närmast sörjande har någon som helst koll på. 

Men borde man inte ställa någon form av motkrav på föreningarna som egentligen får pengar för att göra det som de tycker är kul? För det är faktiskt så att dessa föreningar kan göra enormt mycket nytta, speciellt inom introduktion för ungdomar till fysisk aktivitet, integrationen och till och med resultaten i skolan. Tre områden som debatteras livligt idag och räknas som problemområden. Faran med minskad fysisk aktivitet finns det en uppsjö av studier kring. Läs Anders Hansens bok Hjärnstark eller läs vad som står i tidningarna, alltså riktiga dagstidningar, inte Facebook, Expressen eller liknande. Ett exempel hittar du här men det finns mycket mycket mer.

En förening som faktiskt gör mycket av detta är Ljusdals IF Fotboll, de fångar upp många unga människor från andra länder. Bra jobbat!

Sedan kommer vi till det där med integrationen vilket det finns enormt mycket att säga om vilket många gör. Vi kommer att prata om Ljusdals kommuns sätt att sköta integrationen av de relativt få invandrare som letat sig helt och du kan vara helt trygg med att Ljusdal är som vanligt bäst på att vara sämst. 

Så här kommer en tanke, varför inte ställa lite krav på alla dessa föreningar att faktiskt se till att våra ungdomar får en chans att prova på och vara med i alla dessa olika aktiviteter som segelflygning, golf, fiske, fornminnen, gymnastik, skytte med mera. Då menar jag inte att man anordnar en dag på året där man får prova på att fiske med metspö. Utan man faktiskt har en kontinuerlig information och aktivt uppsökande i skolor och på fritidsgårdar där man helt enkelt erbjuder ungdomar att vara en del i verksamheten.

Jag har svårt att se något bättre för de ungdomar som precis kommit till vårt land och söker någon form av gemenskap för att försöka bli en del av i sitt nya land. För de som inte riktigt kopplar denna mening så kommer här en översättning. Andra än just de som man känner från lekskolan och framåt och där föräldrarna också känner varandra sedan urminnes tider kanske också vill vara med och slå på tennisbollar och ha kul. Här finns det alltså en möjlighet för kommunen att på ett bra och enkelt sätt inkludera fler människor till en gemenskap över kulturella gränser.

Sedan är ett annat minikrav att föreningen har information som berättar vad de gör, var de finns och när samt vem man ska kontakta om man vill vara med. Här kommer en nyhet, om man inte har någon som helst information tillgänglig någonstans förutom på någon privat grupp på Facebook så kan man direkt relatera det till svårigheten att få ihop folk till sin förening. Sedan är Facebook mest till för folk som är för snåla att betala för annonsen på Blocket samt gamlingar med ena foten i graven. Det är, hur ska man säga, inte det bästa sättet att nå ut med information till ungdomar. De använder sig av helt andra sätt att kommunicera på.

Men om man verkligen vill utmana sig själv och göra något som faktiskt kan öka resultatet i skolan så skulle man kunna ha föreningsaktiviteter på skolan efter skoltid. Förläng skoldagen med 30 minuter där man har ett antal fysiska och lärande aktiviteter schemalagt. Man kanske måste flytta lite busstider men det borde inte vara omöjligt. Anders Hansen tar upp i sin bok Depphjärnan: varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? en skola som införde 30 minuters aktivitet de dagar de inte hade idrott och den skolan fördubblade antalet elever med godkända betyg.

Som en lite förklaring. Anders Hansen tar upp sambandet mellan fysisk aktivitet och hjärnans utveckling samt hur motion är det bästa som finns om man vill öka motivation och koncentrationsförmåga samt motverka psykisk ohälsa.

Men för att börja ställa dessa ganska enkla krav som i förlängningen kommer att gynna föreningen så krävs det lite politiska beslut. Vi behöver politiker som kan tänka framåt och se vinster för både kommun och människor.

Aj fan, där stupade det. Tänka framåt, konsekvenser, utveckling, framtida mål, uttryck som kanske inte är något man direkt tänker på när man betraktar Ljusdals kommuns politiker. För faktum är att det enda som behövs är att man ser fördelen med ett rikt föreningsliv och att man har modet att faktiskt ställa lite krav. Vi ger er pengar, ni ger oss ett bättre samhällsklimat, positiv integration till det svenska samhället, ungdomars engagemang i annat än EPA-traktorer och kanske ett möte mellan olika generationer plus bättre resultat i skolan Positiva saker. Jag vet att jag blir lite repetitiv här men det är värt att upprepas. Men som sagt, då behövs det vi inte har, politiker som faktiskt tänker.

Fast å andra sidan, någon måste ju vara bäst på att vara sämst, så varför inte vi? Vi har ju vanan inne.