Timmerterminalen
Välkommen till Ljusdal och det första man ser när tåget stannar mitt i den så kallade köpingen är en stor hög med timmer. Det är faktiskt ganska fascinerande. Längs med spåret tronar sig en stor hög med trästockar upp sig. En mer talande symbol för Ljusdals viktigaste inkomstkälla finns inte.
Fast lite konstigt är det. Mitt i staden? På den bästa marken? Där ligger det timmer? Givetvis var det logiskt en gång i tiden och samma logik härskar fortfarande. Enkelt att lasta och enkelt att forsla iväg då man inte längre använder älven för transport av timmer.
Frågan som genast uppstår är: "Vill man att det ska ligga en timmerterminal mitt i stan?" Låt oss stanna upp lite och fundera på det. Det första som slår en är att det är ganska fult plus att det ser inte ut som om det är speciellt säkert. Var det inte så att man som barn blev varnad av beskyddande föräldrar för just sådana högar med timmer.
"De kan komma i rullning och då blir du krossad som en liten fluglort", sa en allvarlig förälder och tittade på en med en sträng blick. Allvaret kunde man inte ta miste på och det där med att bli krossad lät inte så bra.
Men hur ser säkerheten ut kring den centralt placerade timmerterminalen? Finns det där staket, grindar, skyltar, kameror och kanske till och med någon form av vakt som håller nyfikna barn och ungdomar på avstånd? Nja, inte mycket. Det är faktiskt snarare så att det är fritt fram för en nyfiken och äventyrslysten liten unge att utmana sig själv och andra på att klättra på de stora timmerstockarna. Det enda som finns är en varningsskylt. Annars är det bokstavligen fritt fram att bara promenera in på området. Säkerhet och framförhållning verkar inte vara något som man lägger så mycket energi på. Vi kommer se fler exempel på detta inom andra områden.
Men faktum är att man har diskuterat en flytt av terminalen i ca 30 år, ja du läste rätt, i ca 30 år. Så varför har man inte lyckats under alla dessa år att fatta ett sådant genomgripande och vitalt beslut? Det är en klurig fråga. Lillian Sjölund på Ljusdalsposten har fångat det hela på ett mycket bra sätt. Det är bara att läsa och skaka på huvudet i förtvivlan över våra styrande politiker. (https://www.ljusdalsposten.se/2022-03-30/timmer-golfhal-och-seg-byrakrati--osternas-sorgliga-ode?utm_campaign=rss&utm_medium=rss&utm_source=site-feed)
Det finns företagare som vill utveckla centrum. 2016 kunde man läsa om det i Ljusdalsposten. Erik Strömberg skrev en bra artikel om önskan från företagare att utveckla centrum och där fanns det inte något utrymme för en timmerterminal. Man hade helt riktigt sett terminalen som ett hinder för utveckling. (https://www.ljusnan.se/2016-09-10/sa-vill-foretagarna-utveckla-ljusdals-centrum-timret-maste-bort)
Man kan göra det enkelt för sig och helt enkelt skylla på hälsingebons genuina oförmåga att fatta beslut, allt från om man ska ha grillkrydda på moset, ett beslut som kräver två kompisars stöttning och råd, till en förändring av stadens, förlåt, köpingens, struktur. Man kan kanske påpeka det enkla att de som äger timret även äger makten och de sätter kanske sina egna intressen i centrum. Man kan även säga att förändringar alltid är svåra och skrämmande, bättre att låta det vara som det alltid varit. Det kan även vara så enkelt att initiativförmågan och visionerna saknas hos de styrande. Man har kanske inte förmågan att utveckla denna kommun framåt i positiv riktning.
Men varför då inte titta lite på hur andra kommuner har gjort. Ta Norrtälje som exempel. För 30 år sedan var den mycket som Ljusdal. Mycket jordbruk och bönder istället för skogsbruk men principen är densamma. En motorburen ungdom som gillade att festa, köra moppe och båge. Moppen numera utbytt till EPA. En befolkning som tittade med misstänksamhet mot de där stockholmarna som gästade sina sommarstugor under sommaren och som mest var till besvär. Men något har hänt. Man kunde läsa om en markant befolkningsökning de senaste åren (https://www.norrteljetidning.se/2022-02-23/norrtalje-kommun-vaxer-sa-det-knakar--sa-mycket-okade-antalet-invanare)
Men vad har denna idylliska roslagskommun med sina bönder gjort? De har faktiskt mer eller mindre fördubblat sin befolkning sena 60-talet och sedan 2000-talets början stadigt ökat inkomstnivån och antalet boende samtidigt som man minskat antalet bidragstagande i kommunen? Man har faktiskt aktivt satsat på infrastruktur samt byggt hela stadsdelar med en fantastisk utsikt över havet. Där det tidigare var kajer och båtar reser sig nu större bostadshus och hela centrum har fått sig ett lyft. Man har med andra ord satsat och det ordentligt. (https://statsskuld.se/kommun/norrtälje-i-siffror)
Havstornet är byggt utmed vattnet och meningen är att dessa hus ska locka människor som söker livskvalitet, närhet till natur och kanske ett lite lugnare tempo. Och man lyckas bra med det. I dagens internetuppkopplade verklighet kan fler och fler arbeta på distans. Det betyder att man kan byta ett dyrt boende i Stockholm till ett billigare och bättre i en kommun som kan erbjuda livskvalitet i lite andra former plus ett boende som faktiskt är ganska lyxigt. (https://www.norrtalje.se/info/stad-och-trafik/norrtalje-vaxer/norrtalje-stad/norrtalje-hamn/bostader/havstornet/)
Detta kallas för framåtanda och initiativförmåga. Man har helt enkelt bestämt sig för att utveckla kommunen framåt. Med investeringar har man fått en bättre ekonomi, mer pengar att kunna lägga på skola och omsorg. Fler människor som flyttar in i kommunen förbättrar kommunens ekonomi. Ett plus är att ofta höjs utbildningsgraden i kommunen vilket i sin tur gör att skolornas kvalitet höjs. Just detta kommer vi att titta på lite mer i en annan text.
En annan kommun som gjort ungefär samma sak är vår grannkommun Hudiksvall. Vid Kattvikskajen reser sig nya byggnadsverk upp och andra nybyggnationer står att finna längs med kajkanterna.De har inte haft samma pigga befolkningsökning som Norrtälje, långt därifrån. Men de har modet att bygga nytt och satsa framåt. (https://landskapslaget.se/projekt/kattvikskajen/)
Men Ljusdal har inget hav kanske du tänker nu. Nej, det stämmer. Men Ljusdal har fina områden kring Kyrksjön, speciellt mellan stationen och Kyrksjön, det vill säga Östernäsområdet. Man skulle kunna tänka sig att satsa på nybyggnation där med attraktiva bostäder kombinerat med arbetsplatser för distansarbete i vad det verkar som ett devis outhyrt hus där Ljusdalsposten finns idag.
Men för att klara av en sådan sak behöver vi politiker som vågar satsa framåt. Som det ser ut idag jublar man över en skola och en omsorg som man bokstavligen har bantat ner till ingenting. Man jublar över tillfälliga statsbidrag. Men om man inte satsar framåt, hur ska man då kunna locka någon att flytta hit? Om kommunens ledning själva går ut och sågar skolan och säger att den är ett problem för kommunens varumärke, hur ska man då kunna locka någon att flytta hit? (https://www.ljusdalsposten.se/2022-04-22/toppchefer-slar-larm-problemen-i-skolan-skadar-hela-kommunen)
Eller tror man verkligen att om man erbjuder ett av Sveriges dyraste vattenpriser, en av de sämsta skolorna, skenande elpriser samt en riktigt vacker timmerterminal så kommer folk att säga: "Det verkar trevligt, vi flyttar hit!"
Att ständigt vara bäst på att vara sämst, det är ingen bra reklam.