Ljusdal är Hälsinglands sämsta kommun att leva i

Så var det dags igen. Ljusdal har återigen lyckats hitta jumboplatsen och denna gång i en rankning om vilken kommun det är bäst att leva i. Detta ganska omtumlande faktum stod det att läsa om i Ljusdals-Posten den 28:e juni detta år, Läs mer här. Bakgrunden är en årlig mätning som Infostat genomför där man rankar Sveriges alla kommuner utifrån ett antal olika parametrar. Ljusdals kommun tydligen lyckades med det enastående att komma absolut sist av Sveriges alla 290 kommuner. Läs mer här

Känslan av att bo i en kommun där det är absolut sämsta att leva i av alla kommuner kanske får kaffet att smaka lite sämre än vad det brukar göra. Vädret är genast lite tristare och är inte den där huvudgatan genom köpingen ganska så trist? Om det däremot hade framkommit att Ljusdal var den bästa kommunen att leva i hade kaffet varit det absolut bästa, vädret på alla sätt strålande och den där huvudgatan hade skimrat så där som den där krusiga ytan på en sjö i Roslagen en vacker junidag. Nu är det ett faktum att Roslagen har de finaste små badsjöarna i hela landet, ett odiskutabelt faktum som är allmänt känt i den civiliserade delen av Sverige.

Men är Ljusdal sämst att leva i? Detta är en fråga som är värd att ställa då det faktiskt finns folk som flyttar hit. De blir givetvis utanför alla sociala sammanhang då en Ljusdalsbo redan har vänner från barndomsåren och det räcker gott och väl. Det där med att beblanda sig med sörlänningar och annat löst folk betackar man sig för. För vem vet, man kanske utvecklas då och det är ju ingen bra sak.

Men tillbaka till frågan, är Ljusdal sämst att bo i? Om man bor i eller i anslutning till köpingen så upptäcker den inflyttade raskt ett säreget fenomen. Det är i princip tre minuter till allt. Om man cyklar är det max åtta minuter till allt. Villkoret är att man överlever med tanke på den totala avsaknaden av planering för något annat fordon än för lite äldre fyrhjulsdrivna bilar som framförs av korpulenta medålders män vars kunskap om trafikregler är typ noll. I huvudstaden så måste man kallt räkna med allt från 20 minuter till en halv dag beroende på trafiksituation, eventuella olyckor eller någon demonstration som stänger ner typ halva staden. Så helt plötsligt så spar man massor med tid och energi, restiden mer eller mindre försvinner. Nu har huvudstaden tunnelbana, tvärbana, bussar, smalspåriga tåg och pendeltåg samt ett oönskat antal elcyklar, något som Ljusdal inte har och inte behöver. Men alldeles oavsett är allt nära i denna lilla köping.

Det enda som stör här i Ljusdal är folks oförmåga att köra bil. Alltså inte det tekniska i att gasa, bromsa, växla och svänga. Det är den totala oförmågan att visa hänsyn i trafiken vilket i för sig själv inte är så konstigt. Det speglar bara kassakön på ICA, är det inte någon man känner sedan barnsben så finns de inte. Kombinera sedan detta med en total avsaknad av kunskap för högerregeln. Om du undrar vad detta nu är kan du läsa mer här. Lägg då på svårtigheten att fatta beslut och rädslan för att svänga samt de läskiga fartguppen. Nej, bilen välter inte om man svänger med lite fart och den där fyrhjulsdrivna SUV:en ramlar inte i bitar om man kör fortare än 2 km/h över ett fartgupp. Allt detta gör varje korning till ett äventyr. Men då en trafikstockning i Ljusdal består av max sex bilar vid COOP-rondellen till skillnad för huvudstaden där en trafikstockning på Essingeleden består av ca 60 000 bilar så det är egentligen inget problem, se det mer som en kuriositet.

Sedan har Ljusdal något som huvudstaden inte har och det är natur, massa natur. Förvisso ganska enformig natur, typ odlad skog i olika grad av storlek. Om man vill uppleva naturen en vacker majdag i huvudstaden så erbjuder Kungsträdgården otroligt vackert blommande körsbärsträd. Därifrån är det ett stenkast till shopping, caféer, muséer etc. Plus folk, massor med folk. Det absolut nödvändigt att följa den enkla och riktiga regeln att hålla till vänster när man promenerar på Djurgården, i Tantolunden eller annat grönområde i huvudstaden. Om man kommer från en liten ort där man inte har koll på enkla regler som "fötter till vänster oh hjul till höger" kan man bli nedtrampad. För det mesta har en hel mängd människor har samma idé som du, att ta en stärkande promenad i det gröna. Man måste se upp för cyklister, joggare i olika grad av utmattning, elsparkcyklar och hundägare med antingen minihundar som man kan snubbla över eller hotfulla kamphundar som ser ut att kunna slita en bil i stycken utan större ansträngning. Så promenaden i Ljusdal kanske inte bjuder på lika många historiska byggnader och vackra parker, men det är inga problem att promenera utan att känna sig som man är i kön på Systembolaget en fredag eftermiddag.

Här i Ljusdal kan man på tre minuter hitta både folktom natur och en hel del bär och svamp. I den odlade skogen med sina likformiga träd på rad och en ganska påtaglig avsaknad av djur kan man motionera per cykel eller till fots på väl uppmärkta stigar. Man kan vandra på fina vandringleder och stanna vid någon rastplats som mycket sällan är vandaliserad eller nedbrunnen. Där brukar det oftast finnas både grillplats, ved och vindskydd. Det finns goda möjligheter till jakt utöver det faktum att det finns väldigt lite djur i Ljusdals odlade skogar. Om man vandrar i en skog i till exempel Varberg så kan man inte gå långt förrän man snubblar över rådjur, harar, grisar eller hjortar. (Varberg ligger strax utanför Göteborg som i sin tur ligger någonstans där i det främmande söder från Ljusdal räknat för de som inte vet.) Det slipper amn i alla fall här. Det finns även en älv som erbjuder bad och fiske eller kanske bara en vacker utsikt. Men det som Ljusdal har är framför allt stillheten, ensamheten och närheten när det kommer till natur. Ganska skönt och unikt. 

Ljusdal har något annat som städerna i södern inte har. Ljusdal har inte stora dystra förorter där tydligen utanförskap och kriminalitet frodas. Nu har förvisso Ljusdal i all sin vishet placerat majoriteten av de utlandsfödda i några huslängor i Gärdeåsen. Hälsingebon är ju inte riktigt helt bekväm med människor som inte är födda i orten och där man kan namnge mer eller mindre hela släkten. Men faktum kvarstår, Ljusdal har fortfarande en grundläggande trygghet. Man kan faktiskt promenera genom köpingen en svart natt i oktober utan att bli rånad eller misshandlad bara för att man har fel hudfärg eller bara befinner sin på fel plats. Om man glömmer låsa bilen en dag eller ställer ifrån sig cykeln så kan man vara ganska lugn, troligen står bilen eller cykeln kvar där man lämnade den. Barnen kan cykla till fotbollsträningen utan att bli rånade på mobiltelefon eller jacka. Det är faktiskt ganska mycket värt.

Men om man vill gå ut och äta en bit mat då, då är väl huvudstaden överlägsen med sitt utbud? Det enkla svaret är ja, utbudet och kvalitén är överlägsen i huvudstaden. Maten är vällagad och det är sällan man ser personalen slicka av sina fingrar efter att ha serverat en glass med chokladsås för att sedan glatt greppa bakelsen till nästa beställning. Men Ljusdal har faktiskt ett bra utbud. Olika världsdelar är representerade och priserna är inte hutlösa. Den lokala pizzerian lär sig kvickt vad du brukar beställa den där fredagskvällen när du inte orkar laga middag. Men framför allt är det enkelt att få bord. Även löningshelger är det enkelt att boka bord eller slippa en timmes kö utanför krogen. Det är bara att knalla in. Prova det i huvudstaden.

Men sport och kultur då, där ligger väl ändå huvudstaden långt före? Självklart är det så. Världsstjärnor uppträder på Dramaten, Operan och på andra scener i olika sammanhang. Storlag spelar ständigt på de stora arenorna inför en engagerad publik. Med tanke på våldet och de brinnande bengalerna så kan det vara riktigt spännande att gå och se en noll-noll match spelad av två trötta lag. Läktarvåld slipper man i alla fall i Ljusdal där det oftast är de närmast sörjande som står och tittar på våra noll-noll matcher. 

Men kultur finns även här. Många av köpingens fasader pryds av diverse verk gjorda av talangfulla konstnärer och de är inte vandaliserade, bara det är ganska unikt. Det finns en stolt tradition av musik i olika former som man faktiskt kan njuta av utan att stå fem timmar i en kö och betala ett hutlöst pris för. Så i en liten mindre form finns det en hel del kultur att njuta av även här.

Sedan har Ljusdal tyvärr skolor vars resultat är bland de sämsta i landet, obskyrt högt pris på vatten och el, in inkompetent politisk ledning. Men det där sista är inte unikt för Ljusdal, det kan man faktiskt hitta i andra kommuner också. Men att se en ökning av antalet vaktmästare som en lösning för att stärka resultatet i skolan är ganska unikt, till och med för en kommunpolitiker.

Men å andra sidan är skolorna små vilket ger möjlighet för föräldrar att påverka och göra sin röst hörd. Ljusdal har en mycket väl fungerande lokalpress även om journalisterna här saknar förmågan att ställa de rätta uppföljande frågorna. Men de skriver väldigt bra om saker och ting som kanske inte fungerar som det är tänkt här i kommunen. Så det finns både fördelar och nackdelar.

Så summa summarum (ΣΣrum) är faktiskt Ljusdal inte så dumt att bo i. Det är tryggt och enkelt, det finns gratis underhållning i vardagssituationer. Det finns en hel hög med friluftsaktiviteter i närområdet, allt från skidåkning, fotboll och bandy till musik, sång, svampplockning och yoga. Det sista är en liten doldis men Ljusdal har ett rikt utbud på yoga, meditation och kreativt skapande som inte kostar skjortan eller har tre års väntetid.

Här finns friheten att man kan prova något nytt som att klättra upp för en bergvägg eller kastas utför en fors i en uppblåst ranglig båt så kan man göra även det. Om man känner för att sitta i en bil och spela bingo så är även det möjligt här. Just detta är en helt osannolik aktivitet som är så absurd att den är jätterolig, i alla fall på avstånd.

Så se alla konstiga saker i vardagen här som något värt att förvalta. Det gör faktiskt denna lilla konstiga kommun unik. Någon måste ju vara bäst på att vara sämst, så varför inte vara det med glimten i ögat?