Vargen
Nu ska vi ta upp ett roligt ämne. Vi ska titta lite närmare på det där med vargen. Det vill säga ska det få finnas varg i våra skogar eller inte? En mycket rolig fråga att upp här i Hälsingland där motståndet mot varg är kompakt.
Just I denna text så kommer det inte bli något ställningstagande för eller emot vargens existens i våra svenska skogar, förlåt, i våra svenska onaturliga och stereotypa skogsplantager. Nej just det, plantager kanske är lite fel ord, blir så konstigt då, skogsodlingar blir bättre. Alltså, i våra odlade trädansamlingar, hmmm.... Nu blev det fel igen.
Fast vi kan ju börja med att titta på varför just vargen är så utsatt för hat och är det djur som alla är så rädda för. Vi är här tvungna att backa bandet hela vägen till barndomen. När vi är små barn så präglas vi av vår miljö. Vi blir helt enkelt påverkade av vår omgivning. När vi är riktigt små får vi vårt första gosedjur, ja just det, en nallebjörn.
Väldigt få får en gosevarg. När vi växer upp får vi ofta höra sagor och det är ett djur som oftast är det stygga djuret i sagan och det är vargen. Den stor starka och snälla björnen Bamse måste gång på gång styra upp den elaka vargen i sagan. Vargen i Bamse har inte ens ett namn. Han är bara vargen kort och gott. Läs mer här
Så här fortsätter det. I Rödluvan så är det vargen som är den stygga som till sist får magen uppskuren när han fortfarande lever, ett grymt sätt att dö på men i sagan är det helt ok. Vargen är ju den onda. I den populära filmen Frost så jagas huvudpersonerna vid ett tillfälle av osedvanligt blodtörstiga vargar genom en mörk skog.
I de populära filmatiseringarna av Tolkiens böcker så rider de alltigenom onda orcherna på stora och blodtörstiga vargar. Människor och alver måste inte bara möta orcher i strid, de måste också bekämpa en överdimensionerad varg.
---------
Tillbaka till ämnet. Alltså, denna text kommer inte att ta ställning i vargfrågan utan helt enkelt bara redovisa lite fakta kring vargen och dess existens i våra odlade skogar. När man diskuterar vargen så är det väldigt många människor som tror sig veta en massa saker om just vargen. Det är lite som det där med Jesus och jultomten, det går aldrig att argumentera kring tron, den är ju personlig. Men just I vargfrågan kan det vara en poäng med att belysa fakta kontra vad folk tror sig veta, vilket är två helt skilda saker.
Vi bor alltså i en bygd där ungarna går runt med tröjor med texten:
Hellre fem år på kåken/ än en varg på åkern.
Förutom att man var tvungen att stå ut med att det enda rimmet i en strof på två rader är ett nödrim så är texten intressant. Man väljer alltså att åka dit för grovt jaktbrott med fängelse som straff än att ha en varg lös i skogen, eller i detta fall har den tydligen tagit en sväng på åkern. Men det är faktiskt så att denna tröja speglar lite inställningen i vargfrågan, det råder fullständig humorlöshet och angreppen som är riktade mot andra människor med andra åsikter är direkt skrämmande. Det är på de sociala medierna man verkligen kan hitta exempel på hotfulla meddelanden skrivna med usel grammatik. Här följer ett exempel:
---------
Men någonstans bör det finnas någon form av förnuft och balans i diskussionen. Svenska jägarförbundet är en av de två föreningarna som arbetar för jägarna samt arbetar på ett förnämligt sätt med utbildning, certifiering och skötsel av den svenska jakten. Var står de då i den heta vargfrågan? Det snabba svaret står att finna på deras hemsida, de vill ha så få vargar som det går utifrån riksdagens beslut som man säger sig respektera. Nyfiken i en strut var man tvungen att ringa upp och fråga dem och svaret på telefon var både roligt och häpnadsväckande.
Enligt personen ifråga på förbundet som fick tala för deras ståndpunkt konfirmerade hen att, jodå, man respekterade riksdagen demokratiska beslut, men sedan antydde man att det egentligen inte var riktigt demokratiskt, det där beslutet. Riktigt hur det inte var demokratiskt kunde man inte svara på, men det var något med jägarnas talan som saknades.
På den direkta frågan varför man inte ville ha varg, eller i alla fall inte fler än minsta möjliga antal enligt det beslut som vår riksdag fattat så fick jag tre anledningar. Den första var att vargen äter upp våra jakthundar, vilket i för sig själv tyvärr händer men vi kommer in på den delen lite senare. Den andra anledningen var att vargen äter upp älgarna, vilket också är i för sig själv riktigt men det finns en annan sanning där som vi också kommer in på senare.
Dessa två anledningar var ungefär vad som förväntat, de är standardanledningar och äger en viss riktighet, ungefär på samma sätt som att sportfiskarna tar all fisk i Östersjön när de står och dänger med sina kastspön ute på öarna i skärgården. De stora trålarna med sina avancerade ekolod som dammsuger havet på allt levande har givetvis ingenting med fiskbristen att göra.
Den tredje anledningen var att vargen var en fara för barnen på gårdarna. Här var jag tvungen att be personen utveckla sitt svar lite, för vargar som tog barn på gårdarna i Sverige kändes som en nyhet som skulle vara svår att missa. Förklaringen som kom var lite långsökt enligt min mening. Oron för barnen låg i att det fanns en risk att en varg kom in på gården och angrep hunden på gården. Om barnet då klev emellan så fanns det en risk för att barnet skulle bli skadat. På min direkta fråga om detta någonsin hänt så blev svaret nekande, det hade aldrig hänt.
Så något som aldrig hänt var en anledning till att man helst inte vill ha varg alls men om det var tvunget så gick man motvilligt med på ett absolut minimiantal utifrån riksdagens beslut. Läs mer här
---------
Det är nu vi kommer till något intressant. Det flyter omkring en hel hög med åsikter kring vargen. Ett exempel på är vad är minsta möjliga antal vargar för att säkerställa ett frisk och hållbar stam av vargar. Alla har en åsikt som de hävdar är den riktiga. Men handen på hjärtat, det är inte det som debatten egentligen handlar om, det är om vi ska ha en vildmark eller inte.
Enligt Wikipedia så är definitionen av en vildmark denna: Läs mer här
Vildmark är ett större område, oftast landområde, som är förhållandevis lite påverkat av människan.
Enligt denna sida så finns de stora vildmarkerna vid våra poler samt i de tempererade zonerna, alltså inte här i våra trakter. För det är faktiskt så att vi inte ser på vår natur som en vildmark, utan mer som en park alternativt en skogsodling eller lite av varje. Vi går gärna ut och vandrar, men då ska det vara tydligt uppmärkta stigar och det ska finnas vindskydd och toalett när vi kommer fram till rastplatsen där vi kan vila våra ergonomiska vandringskängor som är dyrt inköpta enkom för denna promenad på en slät stig med de odlade träden stående på snygga rader runt omkring oss.
Vi har ett mycket konstigt förhållande till naturen som omger oss. Det ska vara vilt och orört men det ska finnas stigar, skydd, toaletter och givetvis full täckning på mobilen hela tiden. Sedan ska alla risker elimineras. Om man råkar störa på en bäck eller vattensjuk mark ska det finnas bra spångar så man inte blöter ner de där ergonomiska kängorna som fick bäst i test.
Sedan får det på inga villkor finnas några som helst former av farliga djur. Men definitionen på farligt djur verkar skifta beroende på var man bor någonstans. Om man bor i det förfärliga Stockholm, till Stockholm räknas ungefär hela Mälardalen, så verkar det inte finnas så mycket farliga djur i våra odlade skogar. Mest irriterande djur som mygg, knott och getingar. Skydd mot dessa är storsäljare varje sommar i Stockholm, eller typ i hela landet, och finns både som spray och som avancerade elektroniska bärbara apparater.
Om man istället bor i glesbygd, typ Ljusdal, kryllar skogen av farliga djur. Människor går runt med skakiga knän och blickar misstänksamt mot varje buskage i de välgallrade odlade skogarna. Farliga vargar, björnar, järvar, tjädrar eller andra skumma djur verkar gömma sig precis överallt. I TV intervjuades en värmländsk jägare som med darr på rösten berättade "hur det högg i hjärtat av skräck" varje gång han gav sig ut i skogen. Det var vargen han var rädd för. Nu är det så att vargar inte anfaller människor, andra djur kan göra det, som hajar, krokodiler och flodhästar. Fast sådana djur är det lite tunt med i Hälsinglands odlade skogar.
Men det finns vissa fakta som talar för Hälsingens vargskräck och det är den snedvridna utbredningen av varg. Denna bild visar var vargen finns och det verkar som om den är rätt kräsen med var den vill bo. Bilden är hämtat från Rovdjurscentrum i Järvsö. Läs mer här Nu är det inte så att vargen egentligen är kräsen. Norr om Hälsingland är det renar som gäller. Det där med renen ska vi ta upp i en annan text. I renens land skjuts vargen, gärna från helikopter om det finns möjlighet. Samerna är rätt tydliga på den punkten, "ingen varg där mina renar ska beta" är den enkla devisen. Så allt norr om Hälsingland betraktas i princip som en park befriad från farliga djur och gärna med papperskorgar med regelbundna mellanrum. Det där med papperskorgarna är inte sant, man måste ta med sig sitt skräp hem om man är ute i naturen.
Att vargen inte riktigt trivs söderut är inte så konstigt. Ett gäng stroppiga Stockholmare som med överlägsen dialekt uttrycker sina aparta åsikter, sörplar latte och röstar på feminister. Vem skulle trivas där? Skämt åsido så är det nog lite väl mycket motorvägar, hus och människor för att vargen skulle kunna frodas där. Så det är väl inte så konstigt att man tycker att fördelningen av varg i landet är snedvriden. Det är enkelt att besluta om vargen om man själv inte behöver ha den inpå knuten är väl den allmänna åsikten här i Hälsingland.
---------
Men det är mycket som inte rimmar i resonemanget kring vargen. Fördomar och ingrodda ogrundade åsikter finns det gott om här upp i södra Norrland. Dessa speglades väl i en jaktstuga någonstans i våra odlade skogar under den så heliga älgjakten. Det var finbesök i stugan, en representant för Svenska jägarförbundet var på plats för att informera, eller rättare skvallra, om läget i skogarna och om jakt i allmänhet. Nu gör Svenska jägarförbundet otroligt mycket bra och utan den och regleringen av jakten hade vi aldrig haft det vilt vi har i våra odlade skogar.
Representanten berättade med inlevelse och med en hel del skadeglädje om att nu hade vargen nått Stockholm, ungefär som om vargen var en sjukdom i paritet med den medeltida pesten som svepte över landet på 1300-talet. Med sjungande dialekt fick den övriga församlingen som bestod av medelålders män med begynnande flint, skäggstubb och gröna jaktkläder i jaktstugan stora nyheter. Nu minsann, så hade vargen kommit till de där liberala lattesörplande stockholmarna och tydligen dödat en hund som en medelålders förortsdam trippat runt med. Det är alltid trippande medelålders damer som figurerar i alla historier. Skräcken var tydligen total i huvudstaden och skrämda stockholmare lät inte barnen gå till busshållplatsen för att ta bussen till skolan. Församlingen nickade unisont och njöt. Nu fick de där besserwissrarna i Stockholm känna på hur det var att leva med varg inpå knuten, nu fick de känna rädslan för Gråben. De flinande glatt av tanken på alla stockholmare som låser sina dörrar och sitter hemma och darrar.
En liten koll per telefon till lite folk I huvudstaden om de verkligen skjutsade sina barn till skolan istället för att låta dem gå till busshållplatsen blev svaren ungefär:
"Va´ fan snackar du om? Har du snömos i huvudet?"
Ungarna går för övrigt till skolan i de allra flesta fall, avstånden brukar inte vara så långa i tättbefolkat områden. Men den här händelsen bekräftar inställningen till både varg och folk i städer. Man vet bäst för det vet ju alla att vargen är livsfarlig. Sagor, filmer och berättelser bekräftar detta. Att 1,5 miljoner stockholmare inte låste in sig och darrade av rädsla för att vargen dykt upp kanske beror på att de har andra och mer påtagliga faror att brottas med, som skjutningar, rån, mord, trafikolyckor, misshandel, med mera. Det kan även vara så att asfaltsungar fattar att vargen mest håller till i skogen.
Självklart så är rädslan verklig och utifrån det som skrevs om Edsbyn 2019 där en oskygg varg anfaller hundar och uppträder hotfullt så är det självklart att man blir rädd. Läs mer här Vargen är stor och skrämmande, en ytterst intelligent och effektiv jägare som ser hundar som rivaler i sitt revir. Det är egentligen inget konstigt med det. Det är skrämmande att stå öga mot öga med ett vilt djur, man har ju ingen kontroll över situationen.
---------
Men låt oss titta på lite statistik. Har vargen anfallit och dödat en människa i modern tid? Om vi nu räknar allt inom tvåhundra år som modern tid så är svaret med tvekan ja. Vi måste alltså backa bandet till 1821 och orten Gysinge där en varg anföll människor men det var troligtvis en varg som varit uppfödd i fångenskap och saknade då troligen den naturliga förmågan att jaga.
Om man läser lite om vargattacker på den mycket informativa hemsidan som det Järvsöbaserade företaget De5stora tillhandahåller så kan man även finna fyra vargattacker under 1700-talet. Det har varit olyckor med dödlig utgång i djurparker, bland annat Kolmården där en anställd mycket tragiskt miste livet. Men vargar i fångenskap är en sak, vargar i det vilda en annan.
Men det finns en faktor som kan ställa till det och det är rabies, den sjukdomen bidrar till att vargar anfaller människor. Men vi har inte rabies här i Sverige, i alla fall inte ännu och vi hoppas att den inte kommer hit. Läs mer här
Det är betydligt vanligare att hundar skadar människan, men så har vi ca 780 000 hundar här i landet. Ca 10 000 människor måste söka akut vård årligen på grund av incidenter med hundar. Det kan ju jämföras med 300 eller 460 eller vad det nu är när det gäller antal vargar så att det är skillnad i antal incidenter är inte förvånande. Men inställningen till varg kontra hund här i hälsingeskogarna är signifikant. Läs mer här
Så låt oss nu titta på hur farlig är egentligen vargen. Det är en intressant läsning. Hur stor skada gör den i våra skogar. Vi kan ju börja med att den inte äter tallplantor som älgen gör och här har vi en intressekonflikt. Skogsägare vill gärna ha sina plantor ifred så de vill gärna inte ha så mycket älg som äter de spröda plantorna och mycket varg ger mindre älg. Även om studier visat att snöskador troligen är mer omfattande än älgar för de små plantorna så vill man inte ha för mycket älg. Jaktlagen som jagar i våra odlade skogar vill ha många älgar så man kan fylla frysen plus tillfälle att vara med sina manliga vänner så där lite ifred ute i skogen.
Vargar äter älgar, människan äter älgar, så här krockar två intressen omgående. Inga vargar i skogarna ger mer älgar att äta. Så hur många älgar äter vargarna? Det är svårt att veta exakt, vargarna till skillnad från jägarna har ingen rapporteringsplikt i antal uppätna älgar. Men om man börjar sammanställa lite statistik så kan man kalla fall få en bild på ungefär hur många älgar som blir vargmat.
Enligt naturvårdsverket finns det ca 460 vargar i Sverige som strövar runt och äter älgar. Läs mer här Det är väl en siffra som borde stämma rätt väl med verkligheten. Enligt rapporten Bestandsovervåking av ulv vinteren 2021-2022 så finns det ca 42 familjegrupper samt ca 25 revirmarkerande par. Så sammanlagt ca 67 grupperingar av varg. I detta kan man räkna med ca 54 ynglingar, alltså unga vargar som inte finns i en gruppering. Sedan har vi en del valpar som inte jagar själva i denna statistik. Men summan blir då ca 121 grupperingar i familjegrupper, par och singlar. Enligt studier av tar en vargflock ca 120 älgar om året. Om vi nu glatt räknar ihop antalet älg som vargen äter får vi en siffra på 14 520 älgar om året och vi räknar också in singelvargarna i den ekvationen för att verkligen vara snälla mot vargmotståndarna. Läs mer här
Enligt jägarförbundet skjuter svenska jägare ca 80 000 älgar årligen av ca 240 000 - 360 000 som älgstammen uppskattas till. Läs mer här Enligt sammanställd statistik i tidningen Svensk jakt så kan vi läsa att älgavskjutningen är stabil, men ökade något jaktsäsongen 2020/2021. Då fälldes det 82.832 älgar, vilket är 2.480 fler än året innan. Läs mer här
Med andra ord, vargen äter en en sjättedel av alla de älgar som äts upp i landet på ett år. Människan skjuter ca 25% av den årliga populationen, vargen äter ca 5% av samma population. Så vargen ligger långt efter människan i detta fall. Värt att notera är att det finns ca 2 900 björnar i Sverige och vi skjuter av ca 600 st av dem om året. Läs mer här En vuxen björn tar ca 7-8 älgar om året vilket skulle ge ca 20 000 uppätna älgar om året. Men då den kan skifta mycket i hur många den tar om året är det svårt att räkna på det med en större säkerhet. Men det verkar som den är en större älgätare än vargen. Skillnaden här är att björnen är en allätare och vargen lever uteslutande på kött så det är fler parametrar som spelar in än själva antalet björnar.
Ett annat argument var att vargen äter upp våra hundar, en tragedi varje gång det sker. En familjemedlem som går en våldsam död till mötes. Människor vågar inte släppa sina hundar på jakt och tydligen hotas ett svenskt skyddat kulturarv på grund av vargen. Läs mer här Men statistiken här är ganska tydlig, det är inte vargen som är det det stora hotet för våra älskade hundar.
Så här ser listan ut, informationen hämtad från Agrias hemsida: Läs mer här
År 2021
Typ av skada antal skadade/dödade hundar
- Trafikskadad/dödad 238
- Skottskadad 9
- Drunkning 12
- Dödad/skadad av björn. 3
- Död/skadad av varg. 3
- Dödad/skadad av vildsvin. 197
- Dödad/skadad av lo 1
- Dödad/skadad av vilda djur 51
- Försvunnen under jakt. 2
Vildsvin finns inte här i norra Hälsingland ännu vilket är tur för våra hundar. Dessa djur räknas som ytterst farliga för typ alla enligt många samt ska även ge svåra skador på våra bilar vid kollision. Så grisen är ett betydligt större hot för våra hundar än vargen.
Trafiken är den största boven, antalet som skadas eller dödas i trafiken överstiger vargens skador med drygt en på hundra. Så av varje vargattack på hund har vi mer än hundra skadade eller dödade i trafiken. Faktum är att det är mer än tre gånger så stor risk att hunden blir skjuten av den egna jägaren samt fyra gånger så stor risk att den drunknar än att den blir skadad eller dödad av vargen.
---------
Men det här vill man inte prata om. Det är vi människor som i betydligt högre grad tar ihjäl våra hundar, det är vi människor som i betydligt högre grad har ihjäl älgarna i våra skogar. Man är så inne i sina egna åsikter, fördomar och konspirationsteorier att man i vanlig ordning totalt bortser från fakta. Det är betydligt farligare att bo i en stockholmsförort än att att vara hälsingebo och gå ut i skogen. Försök själv att ta tunnelbanan en sen kväll eller ta en genväg genom Vasaparken i Stockholm en mörk natt. Faran är reell i staden, det är den inte i skogen. I Sverige anmäldes nästan 40 000 misshandelsbrott på ett år. Men antalet människor som blivit anfallna av en varg var under samma period noll. Läs mer här
Men det är så många som hellre göder sina egna fördomar och för ett mentalt krig mot alla som uppfattas som vargkramare, djurvänner eller vilken etikett man nu sätter på alla andra som inte bor i en glesbefolkad kommun som Ljusdal och inte kan förstå hur hårt livet är här uppe med alla inbillade faror.
---------
Om man inte vill ha varg i skogarna, i alla fall inte i den mängd som man har idag, så bör man arbeta konstruktivt politiskt med den frågan utan att låta sina cementerade nedärvda åsikter ta överhanden.
Man skulle kunna arbeta för att vargen skulle vara jämt fördelat i hela landet. Man skulle även kunna arbeta för att få ett fungerande skydd för tamdjuren. Under 2020 attackerades 500 tamdjur vid 126 olika tillfällen av vargen. Läs mer här Nu har vi förvisso ca 300 000 kossor och ca 500 000 får här i landet så procentuellt är det väldigt väldigt få djur som skadas, men ändå, det låter inte omöjligt. Man skulle kanske satsa på att driva en upplyst och konstruktiv debatt, alltså lite logiska och vettiga argument istället för nolltolerans mot allt och alla.
Så vi briljerar igen med att vara bäst på att vara sämst, vi är inte dåliga på att jaga, vi är definitivt inte dåliga på att göda fördomar och bortse från fakta. Men vi är bäst på att vara sämst på att konstruktivt arbeta för en förändring utifrån den åsikt man har.